Försöker alltid skriva mina inlägg med så mycket glädje såmöjligt (någonstans måste man ju få slippa undan att tungt och bevärligt) men detta blir ett välförtjänt undantag.
Det är nämligen så att en 8 årig flicka dog för någon dag sen p.g.a hjärnblödning. Kände henne inte, vet inte ens hennes namn, vet bara att hon gick på Gråbo skolan, att hon var 8 år, att min faster jobbade med henne och att hon inte förtjänade att dö i sin unga ålder.
Men även fast jag inte vet mer än så, så hugger det till i hjärtat och man blir berörd. Man vill så gärna göra något, hjälpa till fast man vet att det är lönlöst.
Att behöva dö vid 8 års ålder är helt enkelt inte rättvist. Och när jag tänker på mina år från då jag var 8 år fram tills nu och tänker på allt jag har gjort och fått vara med om, hon skulle troligtvis inte vara med om samma saker men med lika värde hade det nog vart iallafall. Även saker som jag tycker är jobbigt hade hon nog drömt om bara för att få slippa dö, att få mens, att komma i åldern då självförtroendet slutar existera, då skolan börjar innebära något och då killar och kompisar byter ut barbie-dockorna.
Jag lider med alla som stod henne nära, så som hennes familj och vänner men jag tycker också att alla vi andra ska sjänka en tanke.
Så ta nu en tyst minut för att hedra denna flicka som bara fick leva i 8 år.....