Tänk dig att du får en fråga kanske; "Tycker du att det är bra att Obama vann president valet och isåfall varför?"
Tänk dig också att du är så ointreserad och helt oinsatt att du inte ens vet vad han sår för och vem som är hans motkandidat. Men du måste ha ett svar...Svårt eller hur? Man behöver tid, lång tid. SOm på svenskan ibland då vi skriver i våra reflektionsböcker så frågar vår svenska lärare vad vi tyckte om vi tyckte att Arvin gjorde rätt eller fel som sköt sin fiende (ett exempel) du ska sätta dig in och sen tänka ut ett svar. Och hur du än gör så blir svaret ogenomtänkt och helt sjukt dåligt! Jag tycker det är super jobbigt att behöva komma på åsikter om än det ena än det andra. Men någonting som jag faktisk har en starkåsikt om är frågan om Betyg.
Läste i en tidning nu att de som går i femman kommer bli de första som får betyg från A-F (det är ju inte så farligt)
Jag stör mig på att de som går i trean nu blir de första som får betyg i 6:an. Varför!? För många är betyg ett sätt att faktisk sänka sin prestations förmåga då så många blir så nervösa och inte gör de bästa de kan p.g.a det. Enligt mig är det jätte bra som det är. Att man får betyg i 8:an. Man har gått klart den del av skolan som inte är så himla avgörande "1:an - 6:an) och man har troligen bytt skola till en högstadie skola. Då har man 1 år på sig att komma in i den nya skol-rutinen och få lära känna lärarna och klasskompisarna. Man har 1 år på sig att landa (detta är ju ingen ursäkt att skita i prov och lektioner men man behöver inte ha så stor press på sig att det jag gör nu är väldigt avgörande och om jag sumpar det är mitt liv mer eller mindre kört!).
Fortsätt med att man inte får betyg förens i 8:an. Låt barn gå klart sin "lek skole tid". Om 10 så får väl barn betyg redan från 1:an och då fattar man ju inte ens vad skolan har för innebörd. Det är någonstans där man plågas i 6 timmar och samtidigt få chans att leka med kompisarna.
Snart blir det väl så att man som 15 åring kastas ut i arbets/vuxen livet.

Har jag rätt? Fel?