Kommer ni ihåg den gången då ni hittade något som gjorde att det började pirra i hela kroppen. Jag gör.

Jag var kanske 10-11 år då min mamma visade mig tv-serien OC, jag blev förälskad! Direkt, och efter ett par månader så viste jag allt från när skådespelarna var födda till varför Josh inte gjorde en 5:te säsong. Jag kommer ihåg att jag gjorde ett bokmärke där jag skrev alla karaktärer i seriens namn och då jag gjorde en hemmagjort "affisch" där jag skrev lite kort fakta om alla skådespelare och satte upp i min bänk. Jag gick ständigt runt och mumlade små citat och fraser från serien för mig själv och varje kväll tittade jag på minst 1 avsnitt. Jag kommer ihåg hur jag grät varje gång då Ryan o Marissa dansar på Calebs och Julies bröllop och hur jag skrattade varje gång Seth sa något av hans poänglösa skämt. Min dröm var då att någongång få kliva in i det huset där familjen Cohen/Atwood bodde.
Sen kom 4:de säsongen och sen tog det bara slut, förvånansvärt fort, en dag så fanns det inga fler avsnitt att se framemot eller förutspå. Då hade jag inga tankar på att hitta en ny serie och jag var fast besluten om att vad jag en hittade så skulle OC alltid vara nummer 1.

Sen kom det en dag då jag och mamma var på stan. Jag hade mina födelsedags pengar med mig och vi gick in på Coop. Och mamma såg ett bord där det stod massa dvd-boxar till reapris och så såg hon One Tree Hill och hon sa att serien sades vara jätte bra. Jag var väldigt osäker på om jag skulle köpa den, ja, den kostade bara 199 kr men jag antar att jag var rädd att den skulle ta OC från mig. Men jag gick runt där i affären ett bra tag och tillslut bestämde jag mig för att slå till.
Jag började se några avsnitt och jag lurade mig själv till att tycka att serien var dålig. För varje One Tree Hill avsnitt såg jag 3 Oc avsnitt. Men ärligt talat hade jag börjat tröttna på OC, så det slutade med att jag såg One Tree Hill utan att varva med några fler avsnitt av OC. Och ett tu tre....Jag var fast!
Serien hade inte det här glamorösa liv eller de mest perfekta familjerelationerna men på nått sätt så var det nog det jag gillade mest. Att slippa se ett ända avsnitt mer från något vanlig cocktail-party eller slippa se dessa vyer med Kalifornia-tjejer och surfare hit och dit. Istället hade surfarna och vågorna blivit utbytta med basketspelare och svettiga gympasalar och hårda läktare och de glamorösa cocktail-partyna hade blivit utbytta med små mysiga familjemiddagar. Och det var skönt att se på nått sätt.

Julafton kom jag jag önskade mig säsong 2 och den var såklart lika bra och vips så viste jag ALLT om ALLT o ALLA i serien. Jag var besatt helt enkelt. Jag fyllde år och det kom fler julaftnar och jag fick även säsong 3, 4 och säsong 5 fick jag faktiskt denna julafton. Och det var i säsong 3 som dessa stunder av pirr i magen och fuktiga ögonvrår började uppkomma.
För mig är att se ett avsnitt av One Tree Hill (även om jag sätt det tusen gånger förr) som att koppla av. Det får mig att stressa ner och lugna ner mig. För någon månad sen så hjälpte det där dagliga avsnittet mig genom en tuff skoldag. Serien har hjälpt mig fatta några beslut och hjälpt mig bli en bättre människa. För serien går inte in på vad som händer om en kompis sviker (eller jo, den gör det med men..) den går in på vad som väntar i livet. Vad man gör om man misslyckas, serien hjälper mig att hitta tillbaka upp då jag ramlat.

Jag vet inte vad mer jag kan säga än Tack! Och jag tycker synd om den människa som inte hittat det där lilla extra i livet, en sång, en film, en hobby eller imittfall en tv-serie som ger så mycket mer än det huvudsakliga skälet att finnas till!

Tack <3